390.
järn som ifrån Forndernbergs Masugnar
utkommer och till de här i Landet
belägne järn och Stånghambrar af-
hämtas. Uti Fordernberg är 16 Mas-
ugnar, som merndels hela Åhret
äro i stadig gång, dertill Malmen
tages ur samma stora järnberg
som wid fläcken EissenErts är
belägit, sträckande sig en mihl
i längden med många grufwor
ifrån långliga tider bebygdt.
Malmen är swartacktig med
en brun bergart, hållande
sig i många när hwarandra
belägne strykande gånger,
betäckter med åtskilligt slag
harnesch, särdeles en smyrig
flåttsten och Gneiste med myc-
ket Schifferacktig Talck och Marien-
glass, hwilcket alt mycket wäl
ifrån Malmen bör skillias förr
än den på ugnen upsättes. Un-
der den goda malmen anträf-
fes i Gångarne en särskillt
järnmalm den de ännu hålla
för
för omogen och i smältningen ey
kunna bruka, utan sättia honom
derföre så länge på sida, till
dess han efter deras omdöme
af winterugnen må bringas
till sin behörige mogenhet och
efter några Åhrs förlopp til
smältande finnes dugelig.
Grufwan är bygd med tim-
ring och Pelare äfwen som äd-
lare metallers grufwor, blif-
wande till fästen och band
allestades starke Malmstöder
lemnade och där Bergarter
lösare är med timbring för-
bygdt, at förhindra det fall,
som det någon tid synts hota
och en så stor deraf dependerande
Bergslag aldeles skulle ruinera.
Några ock 20 fambnar innom
foderstollens mundloch war
den namnkunnige grottan
med dörr och lås förwarad
391.