484.
och mässing tillika fournerade.
All deras Koppar kommer
ifrån Venedig och Ungern öfwer
Ancona, och förarbetas wid de i
liggan-
Romanien omkring de Koppar-
Hambrar, särdeles Tivoli och Castel
novo, hwaräst smederne ut-
smida Köpmännernes Koppar
till bottnar, kiettlar och anan
redskap och bekomma 30 Scudi
smidelön för 1000 skålpund deraf 6 Scudi
afgå för det som bortbrännes,
hwilcket de sig beräkna till 4
perCiento. Den förnämsta Kiöp-
mannen som hos dem wid
denne tiden lätt arbeta, war
war S:r Carlo Orlandi al Vigo delli
cappellari, hwilken med denne
handeln sig märkelig hade
förkofrat.
Kopparsmidian war af Steen
wäl bygd med twå Härdar
uti, den ena at smälta den
andra at räckia, blästern war
här som uti andra Italienska
Koppar och
Koppar och Järnbruk icke med Bälgor
utan så kallad Soffi d'aqua eller
wattublåst, hwars beskaffenhet
af hosfogade figur kan sees.
När Kopparsmederne taga ut
profwet af den smälte Kopparen,
skier det icke som annorstädes
med et rundt järn bak för For-
man, utan med en platt prof-
stång som uti Härden indränk-
tes, hwilcket dåck samma effect
som den förra orten hafwer.
Där smältes ey mer än 1 Cent.
i sender, hwilcken sönderdelas i
så proportionerade giutpannor
at 14 bottnar uti hwarandra
kunna utsmidas och giorde ge-
menligen til 10 smältor om
dygnet och bekommo deras wattn
af de till Rom förde aquaducter.
Tre mil ifrån Tivoli är den lilla
Siön kallad Solfatura, hwaräst
det salta wattnet ur en Kalkjord
upspringande luchtar alldeles
som Swafwel solverat med osläckt
Tab: II
485.