532.
merendels redig, och dåck fant
mig icke kunna företaga wi-
dare resa, förr än iag hade
erhållit kundskap och wexel ifrån
Swerige, tyckte iag mig icke illa
anwända tiden om iag emed-
lertid besökte de venetianiske
Bergwärken på Tirolske sidan,
och besåg de orter i Lombardie
som de Tirolske, apenniniske Ber-
gen kringsluta och en ymnig Spis-
Cammare för så många på Berg-
och wattn grundade Städer, länge
sedan hade warit, reste förden-
skull öfwer Nove Piazenza, Parma,
Mantua och Padua till Venedig, hwar-
af iag mig med resepass försedde
och gick till qwicksilfwer wärcket
uti Idria, seende nu med Verwe-
serns permission hwad tillförene
så strängt blef förnekat. Jor-
den, som denna dal, hwaruti
Grufwan är belägen, öfwertä-
ker, är mäst röd och myllig, och
med
med Schieferstenar här och där
förblandad, med gran ock Biörk-
skog mer öfwerwuxen på bägge
sidor om floden Idria, än andra
omliggande orter, hwilcken
dåck när intill sielfwa fläcken
eller Bruket är afhuggen,
men på sidan åt Goritia ymnigt
i behåll. Wid sielfwa gruf-
wan äre twänne hufwud-
Schachter nembl. S:t Barbara och
S:t Achati hwilka bägge brukas
till opfordring och Spelhiul wid
sig hafwa inrättade, drefne
dels af wattn utur floden Gobila,
dels utaf en annan bäck som
med rännor til 1/2 mils längd
ditföres, men ingången är på
et förtimbrat Stolle emellan
bägge Schachterne på hwilcken
man något mer än 100 famb:r
fortgår, till dess man till sänk-
ningarne kommer, där man
några famnar nederfar, och
sedan finner stråken och stållar
533.