668.
derföre blifwit utwald, efter
malmen wore mildare un-
der blåsningen än uti de öf-
rige Provincierne där Rock-
miner gingo hastigare ige-
nom ugnen än arbetarne
med formornes tillredande
samt in- och utsättiande kun-
de blifwa färdige, hwilka
wärk dels långt in i Lan-
det, dels emellan Bergs klip-
porne wore belägne at ut-
förslen fölle alt för swår.
Elliest wille Engeländarne
gärna erhålla priset at deras
järnstycken skole till modellen
så wäl som materien öfwer-
gå de Swänska, hwilka de före-
bära lätteligen springa
och för dess swåra wigt wara
både kostsammare och beswär-
ligare till at nyttia; Men
som de Swänska på någan
tjd om Styckebrukens förbät-
tring giordt sig särdeles
winning, lära de på intet
sätt gifwa de Engelska efter,
utan så mycket högre alltid be-
gäras, som Engeland icke mer
än
än sig sielf hinner founera, och
Hålland med flere orter af
de Swänska sig länge behul-
pit, hwartill de så mycket
mera förorsakade warda,
som när Krig infaller, Enge-
land i gemeen förbiuder
alla styckens utförsel, på det
deras egna Skiepp altid må
hafwa sådane i förråd at till-
gå, och icke igenom transporta-
tion fienden gifwas till-
fälle dem at borttaga och e-
mot Engeländarne sielfwa
employera.
Ankar smides i Deptfort och Wap-
ping strax wid London efter
det Hålländske maneret till den
storlek som till mindre och stör-
re Skiepp behöfwes, hwartil
merendels Swänskt järn
emploijeras och någon del Spanskt,
som för dess blöthet skull under
wällningen tillsätties, och ehu-
ruwäl åtskillige ifrån Swe-
rige sig winlagt at inbringa
Swänska utsmidde Ankare sär-
deles H:r Leyoncrona som i Söderfors
ankarebruk participant är
669.