772.
på Järn, men dåck mäckta
bräckt, hwarigenom handt-
wärkarne så äre wane
at informera sig om orten
hwarifrån järnet kom-
mer det de ärna kiöpa och
des egenskap bese at icke al-
lenast Provincierne utan
ock sielfwa Bruken äro så
wäl där som i Sweriget
utmärkte efter hwilckas
art priset af järnet regu-
leras men alt är dem til-
låtit at tillwärka och brin-
ga till Sahlu, det ware sig så
oartigt som det will, hwilket
lemnas kiöparens försicktig-
het at undersöka, och hafwer
Öfwerheten så mycket min-
dre orsak sådant at förhin-
dra, som hans egne under-
såtare deraf betiena och li-
tet eller intet till främman-
de deraf försällies, och skul-
le i Frankrjket alt bräckt
järn förbiudas, så lärde re-
sten
sten af det goda intet blifwa
mycket stor, efter det bästa
franska järnet, det så kallade
Tyska eller rättare Swänske
i godhet och pris altid cederar.
Elliest säldes det järn som
tillwärkas i Bourgogne, Ni-
vers, någon del i Champagnen
och särdeles Senonches och Wibrai
samt det så kallade fer de Ro-
che för det blötaste och bästa,
men det utaf Norrmandie,
Bretagne och Perigord för kall-
bräckt eller cassant, warande
ock på flera ställen rödbräckt
eller rouwerin hwilcket sig
med deras kallbräckte intet
låter förena.
På den tracten som ligger
närmare Paris uti Luyker-
land, såsom Champagnen och
Lothringen så wäl som Bretag-
ne och Normandie brukas mas-
ugnar merendels inrätta-
de efter samma wjs som de
Luykiske med Läderbälgor
773.