24.
brunno till Suhlu, den må liggia jämt uti muren
och intet rinna mera fram än tillbakas 5:to warda
kallråstmurarne framman till samman dragne, att
de där blifwa nogot trångare för malmens skull,
som främst uppå snedden altijd råå och obrunnen
liggiande blifwer: Förutan mycket annat som
en hoop giörare hoos oss måste wed råstningen och des
richtige brännande, altijd i ackt taga nämbl:n 1:mo
Malmen åtskillige art af Blööt och hårdmalm
såssom hufwud sorter att skillja från hwar andra,
och dem sine behörige rum och ställen uti Kallråsten
att gifwa, så att alla blifwa wähl brände 2:do att
Hultet måste betäcka bottnen hehl wähl alt öfwer
till 1/2 alns högd. Och på det elden der under må
kunna så mycket bättre spela, lägger man äfwen
twär stockar under bem:te Hult; acktandes det altijd
der wijd, att hwar twär stock warder en aln lagdte
från den andra; på det att elden intet af Malmens
neder fallande emellan Stockarne må utslockna, och
således antingen hela Råsten kunde ut släckias, eller
och allenast åfwan uti, af uppellade malmen litet
tändas och råstas; hwilcket alt skadeligit woro.
3:tio Sädan malm Stenarne till sin wahnlige storlek
jämt sönder slagne äro måste och Hoop giöraren obser-
vera
25.
observera att hård och Seeg malm in uti Råstan
läggies, utan åt sijdorne; och efter det yttersta i Rå-
stan brinner minst, så giör man muuren gierna
hehl och hållen af Hårdmalm, om så mycket elliest
der af är uti förråd, på det han kan lagom blif-
wa brändt, som elliest intet så starck heeta för-
drager: läggiandes derföre och altijd den sämsta
blöt malmen närmast på Hultet in uti Råstan,
efter den är mycket Swafwelachtig, och således icke
allenast sielf brinner wähl, utan och antänder
äfwen aldrabäst den andra malmen. 4:to måste
eldstakar ställes på ända uti Råstan snett efter
muuren på båda sijdor till en alns högd eller
nogot mera utur Råstan, att der af see och döma
om Råstan brinner jämt eller intet; och när Rå-
sten således med mera wähl slagen och hoopgiorder
är, så måste den ochså betäckas med den små
sönder kråssade malmen, som elliest kallas Sylta
och warder öfwerlagd till en twå twär fingers
tiåcklek. Förutan många flere omständigheter
som wid Kallråstandet hoos oss måste i ackt tagas
och iag uti Fahlun sedt och anmärckt hafwer,
men understår mig intet sådant widlöftigare
anf-