huru oförmögen jag är på weder-
börligit sätt min underdån: ödmiuka
tacksäjelsse at aflägga, eller med ar-
bete och idkesamhet swara emot en
så anseenlig upmuntring Eders Hög-
grefl: Excell:ce och Högl: Kongl. Collegium
synes nådgunstigt wilja mig upqwicka
til den drift och rörelse, som wäl är nö-
dig, men af androm mera besuten, til
det utländska Bergwärcks wäsendets
inhämtande, i anseende till des flera
widlöftige dehlar, handtwärk och handel,
som derpå hängia; och om nödwändig-
heten, af hwilka wärks besichtigande
i orten man efter en el:r annan giord
resa så mycket mera öfwertyges,
som olikheten af de berättelsser,
dem man, ehuru ofta eij långt deri-
från, om wärckens beskaffenhet sö-
ker samla, om deras owisshet witt-
nar. Detta är, som här tils afskräkt
at in för Eders Hög-grefl: Excell:ce och
Högl: Kongl: Collegium mig i underdån-
ödmiukhet utlåta om jern tilwärk-
ningen i Engeland, hwilken ehuru
den wid de senare tider, och efter
handels förbodet med Swerge, ansen-
ligen tilltagit, doch säkerligen då till
des högsta upkommit, och sedermera
lidit ett märckeligit afslag, hwilket
eij mindre den fria handelen nu bör
tillskrifwas, än i längden den man-
gel på kohl, som på åtskillige orter för-
märckes. Deremot hafwa åt-
skillige, och i dessa tu sidsta åren
mer än tilförne, börjat yrcka på
jernwärks inrättande i Nye Eng-
land och Carolina, samt till den än-
dan sökt at förskaffa sig arbetare
ifrån England, under förslag, at
om den eij skulle tillåtas at inrät-
ta hammarsmidior i förbem:te
Colonier, man åtminstone der, hwar
förnödenheterne eij skola tryta, måt-
te Tackjernet tillwärcka, och til des
upsmidiande till England försända.