114.
Jernstänger, hwarpå kolen ok elden lägges, så at logan
spelar derifrån up i ugnen, som är hwalfd ofwantil ok
omtrent 4 eller 5 fot hög ifrån botnen af kistan. Som
hwalfwet af taket sluttar af på sidorne, så drifwes logan
dermedelst neder öfwer kistorna, til hwilken ända der
dragas
äro wäderhål på alla sidor, der logan ok röken ok spela
ut, warande ofwan om hwalfwet eller sielfwa ugnen en
rund skorsten eller Cupula. Kistorne eller ugnen
byggas, som sades, af hwad längd man will, ok woro här
i den ena ugnen 7 fot, i den andra 8 fot lång. I
Birmingham war ugnen längre. Bredden af kistan
är ock efter behag til 2 à 3 fot, ok diupet så at hon
räcker up til bröstet af en karl, som Klyfwer up un-
der ugnen på Jernstängerna, der kolen sedan läggas,
ok fyller Kistan, tagande til den ändan emot jern-
stängerna, som böra converteras, af en annan karl, hwil-
ken räcker honom dem tilhanda igenom fyrkantiga
hol, hwilka äro i muren på ugnen wid ändan
at Kistan. Jernstängerne sättes på kant, ok fylles
wäl med kolstybbe emellan, så wäl som emellan
hwart hwarf eller lag af jernet. Ofwanpå strös god
stark sand, som af hettan smältes til en storpa, ty
ju mera jernet ligger täpt ok slutit, ju bätre war-
der stålet. Ok hwad mäst är at agta wid stålgö-
randet
görandet är at en medelmåttig hetta gifwes i början,
ökes så på efter hand, ok minskes småningom wid
slutet, eller när man wet at Jernet är converterat, som
ej må smälta eller komma at rinna. I den ena af
de föresagda ugnar converteras 3 ton jern, i den andra
4 ton på en gång, hwilket påstår i 6 eller 7 dagar, ok un-
dertiden mer. Stålmakaren bör så laga at de tiocka-
ste stänger läggas på det ställe i ugnen, hwar han drager
starkast, ok at weta när jernet är converterat, hafwer han
2 profstänger i hwar kista, hwaraf ändarne komma ut
igenom de sidst omtalte fyrkantiga hål, som äro 2, det
ena öfwer det andra, ok när han tror det är nog, drager
han med tänger ut en af dessa profstänger, ok smider
henne ut under hammaren. Om han då af brottet
ser at der ännu är jern uti, låter han gå på 2 eller
3 eldar mer, ok så drager ut den andra profstången at
se om icke alt är converterat, til hwilken ända dessa
2 stänger äro af de tiockaste, som fordra mästa hettan.
Afbränning är så aldeles ingen på jernet, som conver-
teres, at det snarare får tilwäxt af 13 eller 10 skålpund på
en ton; Men då stålet smides ut under hammaren,
gå gemenligen 100 skålpund af på en ton, omskönt ingen
wiss afbränning bestås. Elden göres med Stenkol,
115.