174.
ligen en eller annan slår til at sälja, hwarom de
dock sins emellan rådgiordt, eller ock at de, som altid
sker, rätta sig på båda sidor efter det pris som blifwit
gifwit wid de andra orter, der stämplingen redan gått
för sig, så följa de andre bergz män efter, ok blir det
då faststälte priset en ståndande markgång för det
Quartalet. De som ej wilja eller kunna hålla sitt
tenn inne til slutet, sälja det til köpmannen
på det wilkor, at han skal gifwa dem samma ok det
högsta pris, som tennet änteligen ok på slutet kom-
mer at gå före. Ok sker detta efter Averdupois
wigt hwarefter Centneren håller 112 skålpund, som if:n
Michilsmässan år 1724 galt för Tenn i
blocks el:r Tackor, 3 £. 3 Skill:r
eller i Swenskt Mynt ok efter 36 D:r til pundet
Sterl: 302 D:r 12 :/: Kopp:mt på skeppundet, ok det
Wid Marknaden, samt förutan den til Printsen
afgående rättighet af 4 Skill:r.
Det sades tenn i blocks eller tackor af 300 skålpund
ty så säljes det til köpmannen, ok går detta slags
tenn med de så kallade tin Ships ifrån Falmouth
ok Truro til London samt något til Bristol.
Men så låter ofta köpmannen smälta en del
af dessa Tenstycken at göra deraf 2 andra
sorter.
sorter, hwaraf den första kallas tin in bars eller
stångtenn, hwarje stång hållande 22 tum i längden
ok 3 eller 4 untz i wigten, hwilka stänger åter
stämplas med en Ros ok Crona ok Lion Rampant.
De brukas i förtenning ok gå mäst för Medelländ-
ska Siön ok Turkiet. Den andre sort kallas
tin in Ingots, hwar ingot af 8 eller 10 skålpunds wigt. De
stämplas med samma stämpel som stångtennet ok
sändas mäst til FrankRiket. I hwar wåg eller
Coynage hall är en stor Jernkättel, hwar tennet
smältes ok giutes sedan i mått til stänger eller
ingots, ok hörer dertil en Betiänt, som har 12 pence
för hwar 112 skålpund han smälter samt all drop el:r
slagg, som faller derwid, men är deremot förbunden, at
lefwerera til köpmannen eller göra honom god samma
wigt som han emottog. Sidst kan märkas at un-
der stämplingstiden, när de sälja ok wäga af ten-
net til köpmannen, bestås honom 2 skålpund öfwerwigt
på hwar tacka, ok det, som de säga, at kasta wåg-
skålen.
När det säges at det står bergzmannen fritt at
sälja sitt tenn til hwem de wilja, bör det för-
stås sålunda, så framt icke Konungen eller Print-
sen af Wales äro finnade det at köpa, hafwande
ifrån gamla tider förbehållit sig jus praetentio-
175.