154.
dan smältes det klara och ugnen hål-
les wäl täckt, acktandes blästern wäl
at han icke gifwes för stark, hwilket
smältarne efter deras lära weta at
observera. I fall at Kiesen intet alde-
les wille skillia sig, är bättre at Thene
giutes uti skifwor än rullar, står och
beqwämligare at försällias.
Wid bookwärken sitter på ytter-
sta bokstämpelen en hammar neder
emot en järnring, på hwilcken
han slår, så snart ingen Malm
är under stämplarne, men berö-
rer elliest intet ringen, på det
Bokaren derigenom i dess upp-
wacktning må blifwa påmint.
Ugnarne äre 5 alnar höga 1/2 aln
breda baktill wid forman, men
smalare för bröstet, diupheten der-
emellan 3 qwarter, hafwande al-
lenast en wärcksten til Botnhohl
som sluter sig åt öga som af blåstern
altid hålles öppet, men elliest är
hela bröstet frammantill igen-
murat, efter malm och kohl upsat-
tes wid bakmuren öfwer blästern.
Ett
Ett tråg steen och 2 tråg kohl blif-
wa tillika opsatte och et tråg Then-
slagg som altid twå gångor genom
ugnen sättes och Thenet flyter stäche ige-
nom det öpna ogat uti förhärden som
är aflång och så stor at en Centner
then däri kan hållas, förr än nedan-
före uti Stybhärden utskickes, derutur
thenet med en järnslef giutes på et
afwärmt Kopparbleck till gatter-
wärck som strax stämplas med
den Orts märcke hwaräst det till-
wärckas och sedan uprullas till
Köpmans gods.
Ugnen måste altid hållas mörk,
därföre och kohlen först läggas i
wattn några timar och så wåta
upsättias, så wäl at skillias ifrån
ofta widhängande sand, som under
smältningen kunde giöra dem
skada, som at betäcka Thenmal-
men, at han icke upswäller af
blästern som altjd med klar förma
hålles och deraf kunde förtäras
i ugnen.
155.