504.
Florence till Cabinetters giörande
underhåller, ock så wäl i Italien som
andra orter widt kringföres.
Samma så kallade Pacsi och albe-
retti, ligga allenast 2 a 3 famnar
under jorden och står sielfwa Ste-
nen som annor schefer på borst
med inblandad kalksten, hwar-
till han ock brännas kan, lig-
ger styckewis större eller
smärre, dåck så at efter nå-
gra fambnars diup holen
äro igenombrutne och jorden
åter anträffas. Dertill äre
wissa arbetare eller Comissori
brukade hwilcka af Långlig
öfning känna rummet
där god sten plägar wanka
och gräfwa icke continuerligen
utan efter hand, så ofta Sten-
smidarne sådant begära,
ibland träffar man ock an
uti floden wid Storence skiö-
nare alberetti än uti sielfwa
Jorden. Sielfwa Stenen är af
oljka
olika art at af 10 stycken ofta et
allenast kan wara dugeli-
git till arbete, då de öfrige
antingen äre förmycket sköra
och lösa eller figurerne så oform-
lige at ingen angenämhet
af dess teckning kan wäntas.
Styckerne föras som annor
bråttsten till Staden och Sågas
där med järnsåg efter wan-
lig method i delar inläggas med
Calcedoner Paragone di fiandra och
andra wackra stenar som wid
volterra uti myckenhet finnes
och poleras till deras behörige glantz,
då Steensmidaren som för Stor-
fursten arbetar 1 teston mern-
dels om dagen kan förtiena.
Kopparen som här förbrukas,
bracktes öfwer Bolognien och ve-
nedig mäst af ungersk och nå-
got Tyskt gods och utsmiddes wid
Kopparhamrarne wid Pistoya
och S:t felice till Plåtar och Kettel-
gods som till 19 Piastrer Centnern
där försåldes.
505.