542.
utwäg hafwer at komma än at
föllia de bäckar som bergen
under stundom fördela, och hwar-
äst de äro diupare än at hä-
star eller mulåsnor kunna
deruti fortkomma, måste
man nästan med lifsfara
hielpa sig öfwer bergsklinterne.
Och oansedt desse Kopparwärk
så lång tid warit i stadig gång
och för dess gifne nytta och nöd-
wändiga af ock tillförsel wäl
meriterat, at til wägens förbät-
tring någon omkostning skulle
giöras, så hafwa dåck possessorer-
ne med flit icke welat sådant
åstadkomma efter de derigenom
skulle facilitera tillförslen af de
wahror med hwilka arbetaren
underhålles, hwilka de nu så län-
ge de med deras egne mul-
åsnor ditbringas kunna för
wägens swårhet skull till så högt
pris arbetarne påräkna som
äganden behagar, hwilken win-
ning de intet kunde niuta
om
om wägen blefwe forbättrad och
tillförslen beqwämligare. Sielf-
wa malmen finnes i strykan-
de gånger 3 quarter 1 aln och ibland
5 quarter ifrån Öster till wäster,
hafwande sitt fallande till Söder
är Kiesig, mycket med Swafwel
förblandad och likare wår Swänska
Fahlumalm än iag den på någor
annor ort anträffat, Berget
låssas altid med skiutande och for-
dras tillika med malmen up ur
grufwan hwaräst den sichtba-
raste oarten ifrånskillies och den
öfrige malmen i twänne sorter
fördelas, en Kärnmalm som
utan Kallråstande till Hyttugnen
föres och en swagare som altid först
brännes förr än han försmäl-
tes; denne Malmen kallrå-
stas en gång, då först wed och
Rjs på et mycket stort råstställe
utbredes och 1500 till 2000 Lass malm
derpå lägges, antändes och brin-
ner uti et täckt rum till 6, 7 a 12
månader. Åfwan på råstan
543.