642.
het af Ström och Skog järn-
wärk tillåter at inrätta,
och är mig af trowärdigt
folck berättat, at af de Pro-
vincier i wida England, hwil-
ka alla iag omöjeligen
hunnit at besökia, näpp-
ligen någon skall anträf-
fas, där icke jorden af järn-
malm skall wara imprägne-
rad fast den på många
ställen för dess fattigdom
och oart ey kan med nyt-
ta förbrukas.
Elliest är Malmen af åt-
skillig art och finnes an-
tingen i Myror strax opp
wid dagen utbredd uti wissa
skiften till en fots tiocklek,
hwilcken är tämmelig rjk
till halten, men måste dåck
under smältningen blan-
das med fastare Malm på
det at ugnen icke må stoppas
och
och igengro. När denne Mal-
nen först uptages är han gul
och smirig, men ligger han Län-
ge i öpna Luften så blifwer
han torr och faller sönder till
stoft af swart färga. Somlig
malm ligger stockwis i fast
Klyft, som wäl är hårdare at
bryta än den förra, men på
många ställen dåck så med
Klyfter fördelat at han med
Kjhlhackor lätteligen afbry-
tes och sönderslås till så små
stycker som behöfwes. Denne
malmen är ofta bräckt och
fattigare än den förra, der-
före han ock med honom för-
blandas, såsom ock med en an-
nan Sort som äfwen i fast
Klyft anträffas af hwitgrå
färga som gemenligen yppar
sig i dagen wid berget myc-
ket smal till 1 qwarters bredd
och mindre, dåck at gemenli-
gen flera ådrar hwarandra
643.