18.
Gittelde; medelst Schachter, som dels ännu
dels fordom varit bearbetade, blottad. Vid
Sachse har den för lång tid tillbaka, då
där arbetades, äfven fört Silfvermalm med
Blyglans njurvis inblandad. Dess ädelhet
skall annars vara förnämligast på Östra
och Norra Sidorna, men fattigast på Södra
och Västra. Och tyckes dess, så väl som al-
la Flötsernes fallande vara någorlunda
öfverensstämmande med Bergarternes i
Gångbergen. De härefter vidtagande
särskilte Lager, felar mig dels tillräcke-
lig kunskap om, dels äro de förut af fle-
re beskrefne och upräknade, för att här
behöfwa nämnas. Jag får därföre sluta
härmed om Harzbergens generela förhål-
lande, och nämna något om malmfälten
och Gångarne i allmänhet, hälst de jag
sjelf haft tillfälle att bese.
19.
Om Malmgångarne och deras
allmänna förhållande.
Af de förut beskrefne arter är det
egenteligen uti Ler skiffern och den så kal-
lade Grauewacke, som de ädlare malmgån-
garne finnas, och stryka med skiffringen
deråt, dels parallelt, dels skära den i en
mera och mindre spitsig vinkel, men
kan i allmänhet sägas i det närmaste
vara Nord Vest och Syd Ost, med fallande e-
mot Nord Ost. Häraf följer således, att
Hufwudgångarne kunna anses for paralle-
ler, hvilkas strykning i fält stundom
sträcker sig flera tusende alnar, och fort-
farande på djupet, efter hvad hittils är
vida
bekant, öfver 200 famnar. Mägtigheten
är nog olika, och varierar från 3 á 4
Lackter till några tum, fyndigheten lika
så, men har med mägtigheten sällan ge-