215.
männa Författningarne dem tillägga.
I Sachsen deremot gjöres altid det för-
behåll, att så vida Grufwan lönar sig.
Arbetaren ingår derigenom i en entre-
prenad lika så väl som Interessenter-
ne, men äga ock frihet att uphöra
när de behaga. Likväl händer, att de
fortfara med arbetet i det längsta, då
de efter Bergamtets godtfinnande utfå
sin betalning i proportion af tillgångar-
ne, med försäkran, att så snart Gruf-
van ger vinst, deraf först erhålla fyll-
naden. Inställes Grufwan, blir en så-
dan deras fordran hos sjelfva Grufwan.
Uptages sedan en sådan Grufva och ger
vinst, äro de nya Interersenterne för-
bundne betala Arbetarnes fordringar.
Blir den ej uptagen är det en ren för-
lust. Dessa fordringar gå i arf likasom
annan egendom, och har det händt att
först Barn-Barns Barn fått ersättning
för sina Förfäders arbete. Grufvorne
delas altid i 128 delar eller kux, och
kallas ett sådant Interessentskap ett Ge-
werckschaft. Af dessa Kux äro några
så kallade frikuxer, såsom 1 för staden,
1 för Kyrkan, 1 för Hospitalerne &c:, som
alt varierar för säskilta ställen och
vidtagne författningar. Ger Grufvan
utbyte, afgår beloppet för dessa kux
till sina behof och Interessenterne de-
la det öfriga. Gifver åter tillskott må-
ste det altid ske efter fulla antalet af
kuxerna.
På Harzen förskjuta Interessenter-
ne alt hvad som fordras till arbetets
drift, med materialier och arbetarnes
aflöning; men få till Byggnader och
dylike behof, om Bergamtet finner
216.