152.
sande sig der en myckenhet af de herta stier-
mot ok ginstror, som gemenl: sörnes på Almmal-
nmen. Gruffolket göra ingen annan åt,
skilnd emellan kolen, som der brybas, ok
Materian, än at de förra, dem de kalla
Brämkohlen, falla i större stycken, ok den
senare i smärre, ok at denne år swartare,
ok kolen blaagtigare, acskont detta sidsta gör
ingen så wiss kejel, emedan Matterian ock
ser ofta bla ut.
När de komit igenom dagleran ok dangor-
den, finna de gemen i först Aluntalmen,
som ligger 2, 3 à 4 fot diup, ok så komma
kolen 4 à 5 fot mågtign, ok åter Materia,
hilken huru diupt hon går, man intet wet
emedan watnet hindrar dem at gå diupare, warande
materia öf:r alt på botnen. De hafwa drif:
in en stoll ifrån Bergfoten, ok som Berget
sriger, så ligger malmen diupare, nb:n till 10
à 20 famnar if:n dag. Inga schakt sänkas
de, hwoks
här ok gifwa fore ojaken wara d om i
sänkandet Malmen faller el:r räsar ok komer
at få luft, så tänder han sig straxt än ok briner.
06 år dessuton så elad dunst i grufwan, at
alla orter ej kunna bearbetas, ok at linset
icke kan brina, som nödgar dem at som
oftast gå med dwer- ok durdslag igenom
Fordenskull det skulle tyckas, at de hade giordt
bätre at if:n borgan taga bort altsamans
ok arbeta fritet för sig i dagen, som wid enda
Alunbrott hanligit är, i stället de har
drifwa trinmot ok stollor härks ok
twärts, dem de för klyftens los het alla
måste förtimra. Der arbetade 10 Larlar
200.