478.
pouica år en laindign och woderran, ther de-
den göres, hwormedelsst tennet ippannon
smältes. I somliga Tennhas hafwa te
se rs ön er pacuiaa, pa audra ställen 23
i hwelket snare fall blecken lyfal dur then
nna och doppos atrs i then adra, nando, som
nedonföre säges, hwort bleck bör 2ne gongor
gåagrnom förtenningen. Nar tenet
är smält, öser eller häfwer Mästaren thet
upp och under i pannon, hwormedelst thet
skärer, sid ifrån all dragag och renligh et,, som
öm kog rra thernd, och blir her fant
och lart. Förall ting måste i ant tagas,
att intet watn eller kalt kommer Jeri-
bland, tå oltsammant säges springa i
wädret, till förekommande hwaraf, som the-
frregiga, the icke allrnast eftrihand osa
puvet tålg öfwror temet i pannan, alt som
thet behöfwes att tennet är täckt, uton ock
lesnörjer
besmärjes och ffwrrstrykes sielfwe uparg n
starkke
ellrs hele mureg omkring pocnorao hund
fett och talg, ehuru thetta synes saorore wara
grordt tll de hålla tennet, sol sicg görna iak-
reinerer, i jrum flist och flytonde.
Att tle forteuta bleck ok ma fåthen
slants och spegel, som fordres, sättes litet kop-
portllebland tennet i ponnan, men huru-
mycket koppor til hwor panna bärinsöttas
äräfnen thet, som the hålla förstörta hriulig-
hitea, och kon e såegentel:e märkas, emedan
tet beror delsspå tennets ert, som ofta förer
Koppor med sig, såsom thet ifion Schlackan-
wold i Bonmen, omndönt ju wnare och hintore
tennet ä jur bätie Glntt thet yfwr, dels
bror thåt på Mästorens W rnkap, hwilken
Ira samma försig alrae behallrr, och under
färteningen sätter,sa mycket Koppor till
som han af blecktes glontt och Gläffenht
4479.