106.
swäfwar emellan 11 ock 1 med 30 à 45 graders perpendiculair
stupning mot wästern. Här et tämmeligen långt fortstrykan,
de ock förer grof glants, föga bleij chweiss, swart blände uti
gångsten af röd qwarts eller hornsten ock stundom hwit qwarts.
gången äger wäl mästendels sine aflosningar, men när han
stundom blir anwuxen, så plägar malmen jemwäl wilja
förswinna.
2:o Uppå norra fältet korssas a af en spatgång 6 på
klockan 8 med 15 à 20 graders perpendiculair stupning mot sud-
wästern, hwilken som han sjelf är oädel, ock förer mästen-
dels letten, så är ock nörre fältet af hufwudgången oädelt.
3:o Alla torra klyfter utur hängande, eller ock de som
föra qwarts, här kallad Flöts, skära igenom gången,
ock göra honom oädel.
4:o Så länge wäggarna bestå af den ordinaira petra el-
ter swartglänsande kneis, så är gången beständig; men
så snart wäggarna blifwa hårde utaf qwarts ock schin-
mer, som då samlar sig i större strimmor för sig sjelfwa
hwilket kallas, dass sin feste werden, blir gången sam-
man- ock malmen ut-trykt. När så händer, lemnas
det qwar, ock slås ej igenom annars än så långt malmen
håller
håller sig på fält ock djup, hwilket sedan med motarbete
på större djup, när gången åter öpnar sig, kan mötas.
5:o Uppå södra fältet korsar en flacher gång c hufwud-
gången; förer wäl sjelf litet gods, men besynnerligen
bidrager til hufwudgångens förädlande.
6:o Som hufwudgången ofta fördelar sig i flere drummer
med kilberg emellan, så at widderne blifwa stundom gån-
ska stora, det är, långt emellan häng-och liggande, ock hängan-
de är des utom mycket lös ock stjelpug; så brukar man här
til desto mera bestånd, ock ej mindre besparing af trä, at
hwälfwa emellan hängande ock liggande, i stället för at för-
stämpla, då den härtil apterade fasta stenen (generalia) emploie-
ras uti hwalfwet, som göres 2 a 3 hwarf uppå annat tilsamman
om 2 à 2 1/2 alns högd mer ock mindre, alt som bredden af gån-
gen ock tyngden fordra kan, jemwäl ock uti stosarne emon
de sina fordrings schachten; Men inuti eller emellan des-
se hwalf och murar, komma af den werschrämde gruf- el:r
sprängde sten. Man passar ock gerna, at hwalfwet får sin
fot, där berget är fast ock gången smal, fast han ofwanföre
kan wara til stor widd borttagen. Hwalfwen göras ej eller
mycket betige, utan mästendels flate, ock altid ad angulos:
rectos
107.