164.
förr stötta raden ock intet någon ostött eller olika hård
stött fläck blifwa på härden, således förfares hela härden
omkring, hwaraf följer at desse rader af stötar måtte
komma närmare tillsamman mitt på ock gå öfwer hwar
annan. Detta skadar just icke, men man lågar dock järna
at hwarje stöt wid Centrum ej må blifwa så hård, som wid
ringmuren, emedan Centrum eljest alt försnart skulle
blifwa stött ock ojamt hårt, mot den öfriga delen af härden
3:o Så kan man ock med ett hwarf radial-stötning (2:o)
alternera med ett hwarf ringstötning, börjandes altid
wid ringmuren, ock slutandes i Centrum, på det härden
måtte så mycket igalare blifwa stött. Warandes
4:o Det en generelle principe med stötningen at häldre
låta stötningen gå ock avancera från ringmuren må-
centrum, än från Centrum utåt ringmuren, emedan
blandningen då skulle utstötas ock ej blifwa fast, ty hwad den
första stötningen (1:o) angår, så will den icke stort betyda
emedan den samma ej går härden någon synnerlig consistenc-
utan är allenast en beredning till härd stötningen.
5:o Efter nu fugtigheten, wid härdens sammanstötning, ej har
någon annan utwäg än trånga sig upp till öfwersta bry-
nen
nen af härden, så sållar man af den förra härdaskan öfwer
hela härden, emellan hwarje stötning (2:o 3:o) på det samma fug-
tighet må draga sig in uti denne torra hårdblanning, när
stötningan skjer därpå.
6:o Ock på det härden alt efter hand med stötningen må få sin
rätta form, blir han efter hwart hwarfstötning (2:o 3:o 5:o/
med ett stort sparjern afhyflad, då drifwaren icke allenast
ojämnheter högder ock gropar jämnar samt skrapar här
den, till sin rätta form, utan blir altid den påsållade ock förut
nedstötte askan, bortskafwen, hwarefter ny asska, påsållas
ock stötes.
7:o Sådan sållning, stötning, hyfling eller skrapning skjer 3
à 4 gånger efter hwarannan, då man altid så jämkar, at
det ena hwarfwetsstötning blir ju hårdare på det andra,
hwarwid man jemwel, besynnerligen wid de sista 2:ne stöt-
ningarne i stället för krattorna, betjenar sig af fyrkan-
tige treklubbar, med hwilka man på samma sätt som med
krättorna (1:o 2:o 3:o) stöter härden alt omkring
8:o Änteligen blifwer härden efter sådan stötning så hård,
som han wara bör, hwilket därpå märkes 1:o när man
ej kan trycka tummen med största magt på härden, at nå-
gon
165.