108.
at gjöra genom tillmakningar så trånga ock små orter,
som ordinaire stollar eljest äro, förtjente wäl at närmare
kännas, men sådant wiste man nu ej gjöra, utan måste man
låta sig nöja med berättelse nemligen: at uppå jernstänger,
emellan wäggarne upsatte, som en ort-skulle, lades kol ock
wed. Detta är wäl godt; ty nog ser man at på det sättet har el-
den ej kunnat wärka på wäggarna utan på högden, samt at
i början eller på sålan ganska små tillmakningar motte gjö-
ras; men den frågan huru elden eller kolen kunna brinna
i små ock långa sträck orter eller stollar, för brist af wäder-
wäxling, det kunde ej så lätt uplösas. Så mycket wiste man
wäl, at de gamle hade, i sina stollar, i stället för det nu wan-
liga träswärket, eller stollens afdelning för wattnets ut- ock
luftens infallande på sålan, haft träluttar eller af bräder.
hopslagne fyrkantige luftrör i fårsten; Ja, man hade en
gång i gammal rengjord stoll funnit en sådan lutt af jernbleck
sammanslagen wäl 40 L: lång; Men om desse egenteligen,
ock huru de samma applicerades till tillmakning, det war
ej bekant. En främmande Bergsman längre in ifrån
Lothringen förmente, at de gamla hade på sina ställen, här
ock där i stollen, lagt glödhögar eller eld, ock derigenom fort-
bragte.
bragte wäderwäxllingen. Detta war en lölig idec ock det behöf-
wer ej mera än försök till at ej twifla derpå, ty saken ser ej
omölig ut. En generell omständighet motte jag ännu nämna,
hela Elsass är utåt Rhenströmmen ganska flackt land ända
intill Lothringiska gräntsen; men där emottaga höga
Bergs sträckningar, hwarunder jemwäl Mous Vauge,
sus är bekant ock sträcka sig liksom en förmur mot Frank.
riket ända upp ifrån Zreijbrücken ut åt hela Elsass, hwaräst
man öfwer alt dem se kan. Upp i desse berg wid pass en
swensk mil ligger Markirk från slättbygden eller wun-
rankan, ty i Elfass stod hon på fältet öfweralt.
Ehuru detta wärk tyckes skola bära sig, har det dock på nå-
gon tid tämmelig kommit af sig. Och dertill är detta mästen
dels skulden.
Interessenterne blefwo i förstone så betagne af goda utby-
ten, at de tänkte aldrig på annat. Ett Bergwärk, som ka-
star mycket af sig, är ej så stor konst at bibeholla, som det, hwil-
ket gjer litet med sig. Musboen som de gamle lemnat oqwa-
re, blefwo efterhand utbrutne, så at det ena arbetet efter
annat motte lemnas. Gewärkschafftet ser nu alt för
sent det felet de begådt, at ej i goda tider, slagit tillräckelig-
gen
109.