Komst. Så snart vi närmade oss intill dessa Köjor framrusade
en kop hunders och hällsade oss på sitt sätt, därefted fram krupo
i sin ordning en till utsunde gammal Käring och så vidare flere sky-
khen för ingen del af bättre utsunde, alla yttrade den lifligaste glädje
ved att igenthanna Damen i mett Sällskap. Wi inviterades att stigo in-
uti den bästa af Köjorna och ett nyliger beredt Renskenn utbred-
des po golfvet eller blotta Marker förat setta på Mer Dame mot-
tog inbjudninger först, och jag stälde mig äfver på händer och sötter
i dörren i tanme att äfver Krypa in; men jag blef stående i denna
ställning och betracktade hvad som Cants i Kojan. Ett letet barn
Ma svart och syntes redan hafva mycket lidit till sine ögon af den
beständiga röker från Uldstaden, som är midt uti Köjar. Er Pock
hund valpar instämde gåå sitt sätt och flere gamla hundar lågo
häs och där. Jag drog mig tillbaka och min Dame kom äfver
snart ut, plågad af röken, men med en Renost hon blifvit nödgan
skulle resa förut till ett bestämt ställe och där införvänte vås an-
16 Weckor gammalt tilldrog sig mer första anblick, det gret gan-
att mottaga som Mank
Wi önskade äfven att på närmard håll få se Renarre, hvilka
nes voro prå ett mindre fjäll i granskapet och betade, hvarföre genast
ett Bud af sändes. Under det vi införväntade desse bljurs ankomst,
vesade Wärdinnan ofs sitt Vischus, däs tigött, Ost och Mjölk af-
Renarne fants under er betäckning af Renshudar upspände
på i Marker nerslagne palas. Deras husgerads sathes bestödo
af några urholkade träskålar och 2 el:r 3 Koppaskettlar, hvil-
sha sidnare mäst begagnades till Renhudarnes beredning.
Alla deras klädes äro gjorde af Renshudar äfven som deras
skor.
Pos. På hufvudet bära de en mosro af svart yllityg.
dletta folk är mycket smått till växter och upnås sällar någor
högre åldes; Befattar sig aldrig med något lungt arbete,
utom sine Renars Pkötsel, utgör jagt och fiske Männernas
sysselsättning, och Qvinnorne förfärdigo kläderne och fläta
stundom Korgar af Tågor till förseljning. I allmunhet rådes
litsväl ingen omtanka dem att söka förskaffa sig något förråd
för sine behof. Både Mär och Quennos älska Branvin och Kän-
na ingen större eller bättre njutning, är att öfverlasta sig därmed
så snart tillfälle därtill lämnas dem. Sägtadt detta folk ofto
leder nöd eller brist pr föde amnen, hös man dem aldrig klaga öfver
sin belägenhet. Kanar att frår Carndomen tillbringa sitt lif
på delta sätt, gör att de finna sig bättre däsvid är att antaga
ett annat lefnadssätt. De äga på andra ställer ingen trefnad
utan återgå vid första tillfälle dem lämnas till sitt förro
Sedan vi väntat någon tid forat få se Renarne, förmärkte vi-
hastigt helt näro intill oss en skåck af desse Djur, hvars antal vesot
upgik till 200:de. De slöto sig tätt tillsammans små och sloro
om hvarandro och marcherade raskt upföre backen förbi oss till sini-
instängde platser. För mig, som väl förut sidt en och annar Ren
var arblicken af en sådar mängd hogst besynnerlig. Llessa djurs
stora och grenigo hörn proesenterade sig som en vandrande Björk-
Pog på en brun botten, och jag gjorde mig färdig vid deras hastige
anmarche att Pynela till Käst; men jag behöll mer plats, då det
försäkrades mig af en närstående, att desse djur för ingen del voro farligo.
kelt nära intill mig opnades deras tätt slutna leder och de passo-
rade