194.
parne sönderbrytas, visa i bråttet en rå kär-
na, males särskildt, sigtas och Råstas å
nyo med tillsats af 2 proCent Salt.
Förlust i Silfverhalten under Rostnin-
gen vidkännes man aldeles intet. På Rök-
fången i Skorstenen samlas väl på 6 a
7 månader 4 a 5 Centner, som håller 1/2 lod
per Centner, men det oacktadt fås snara-
re öfverskott af Silfver än brist, enligt
hvad små profver utstaka.
Till amalgamation inlägges i hvar
Tunna 10 Centner Rostad slig tillikamed
3 Centner vatten, 60 marker järn i fyrkantiga
Tunna stycken och 5 Centner qvicksilfver,
då vattnet först infylles, dernäst Sligen och
järnet, hvarefter Tunnan tillsprundas och
sättes i omrullning 2 timmars tid, in-
nan qvicksilfret tillslås. Med omrull-
ningen fortfares sedan 16 a 18 Timmar,
då gemenligen silfret blifwit till 3/8 minst
1/8 lod på Centnern af Qvicksilfret uptagit.
195.
Ordsaken att Qvicksilfret ej genast vid Tun-
nans fyllning tillslås, igenfinnes af den
här förutnämnde Theorien för Silfvermal-
mens amalgamation, neml: att järnet
skall få rådrum att förenas med Saltsy-
ran och fälla Silfret, som sedan, då qvick-
silfret tillslås, deraf uptages. Som bevis
att så lärer tillgå synes det vara, att mä-
sta Silfverhalten skall uttagas på de för-
sta 2 Timmarne, på 2 a 1 1/2 lod nära,
hvarefter sedan fordras 14 a 16 timmar att
uttaga resten. Herr Bergs Rådet Charpenti-
er berättade, att sedan Rostningen blifvit
behörigen förrättad, ankommer en mera
eller mindre lycklig amalgamation myc-
ket derpå, att massan i Tunnan är lagom
tjock samt tunnans hastighet. Åtskilli-
ge försök hade gifvit anledning härtill,
ock stadgat förenämnde qvantiteter af
vatten och Slig, och hastighet i omrullnin-
gen. Massan är ock i tunnorna som en
Tunn gröt och Qvicksilfret fördelt deri