192.
sedan med händerna i små runda klimpar.
Amalgamets afglödgning förrättades
med en aldeles lika anstalt, som Herr
Ferber i sin Nachricht vom dem anqui-
cken, beskrifver.
Efter förutnämnde proportioner tilla-
gas för Rostningarne, hvarje dag, en Bre-
da af gods till ett qvantum af 400 Centner,
då Sligen och Saltet lägges hvarftals, samt
kisen öfverst. Med en Luta tages tvärt af
Bredan och lägges ett mått, som i vigten
skall hålla 3 1/2 Centner, öfver hålet på Rost-
ugns hvalfven, där den lämnas någon
tid att torka. Efter torkningen nedsläp-
pes det på första Rostugns botten, hvarest
det utbredes och saltet till någon del får
decrepitera, och vidare neddrages på rätt
Rostugnsbotten. I början gifves god eld, för
att, som det kallas, sätta kisen i brand eller
få den glödgad, då eldningen sagtas eller nästan
uphörer till det mästa svaflet afrökt. Nå-
193.
gon starkare eldning fordras sedermera, jäm-
te flitig omrörning, för att fullkomligen af-
röka svaflet, och hvars bortgång röjes af
luckten af Saltpettersyran. Rostningen an-
ses härefter fullkomlig och godset utdrages,
då nytt genast är till hands att undergå
Rostning. Tiden för hvarje Rostning är
ordinairt 5 timar, och Consumtion af ved
till 100 Centner 5 klafter. Genom den fli-
tiga omrörningen under Rostningen, som
här iackttages, förekommes väl till det mä-
sta, att godset intet får gyttra tillsam-
mans, men det oacktadt sker det till be-
tydelig qvantitet, och sällan att mera än
hälften går genom sigten vid första
sigtningen. Af det grofva, som från-
sigtas, tages det medelmåttiga af vid pass
sands groflek, särskildt, males och sigtas
samt amalgameras utan vidare Rost-
ning, men det gröfre, och som, då klim-