178.
tande Arine e bor sparas, så bör wid det swaga
Lutter- ok waxxgorningen watn ej sparas;
ty ju mera witn man brukar, ju klarare warder
Alunen, men od lättare, fördenskul den rätte
proporhion böraktas.
at bringa WaxMiolet tl grå eller hafflian
tille grof alun, fyles Jerckåttelen, sedan han
är wäl rengiord ok twåttad, med så många Aabare
wotn, som der äro Centner miol eller haffian, i
synerhet om der äro 1 7 à 8 Cent:r; Men om
man har allenost 3 à 4 Cent:r, täger man en of
2 à 3 andare watn, ok när det år litet warndt
ret
så at man knappt kan hålla watnt der, slås
safsianen en. När alt är smält ok har litet
smdit ok kolat, låter man det rina en i Garet
eller den stora tiunnan. Kännnan, som det
löper igenom, är sluten på ändan, at Luten rin-
mer ut under sig, ok en gosse haller en Krast
före
före, der liåten loperigenom, at hon ej må
skoda karet.
När alt är infyllt, lägges
i läten några smala Käppor fått tell hwar
annan, der almen fäster ok hanger sif wid
under de sta 8 dagar, som hon bör stå i detta
ker el:r tunna, stående luten, som öf
blifwer, mitt i karet. Man an låtat stå
längre än i 7 à 8 dagar, om intet gront wisar,
sig, men om winteren mindre. Ok bör detba
kar stå helt jämt ok stilla, at det ej röres
eller mibbers
När alunen bår tagas
ut, slås banden af karet ntt på; Men ofwan-
till blir et band qwar ok 3 nedantell; Sedan
lätar man karet, at luten kan rinna ut, hial-
ken kommer ibland Bätterwatnet, ok der-
eter tages karet sönder ok Alunen At, wa-
randte då färdp.
179.