176.
Dutkaren på berget.
Öfwer detba kar, som nu är omtalt ok har
wäl 4 1/2 fot i diamete ok 19 à 20 tum 3 duu-
pet, läggas 3 koppar, öfwer hwilka hänga
Plofsnor af gwistar, hwilka gwristår ok kluf-
snar sattas in til den ändan, at alimen må
fästas sig derwid ok hållas iuppe. Om kognen
el:r Alnnen sätter sig för snart derwid, är en godt-
utan teka at elokt Miol är deribland. Men om
små fläckar eller bruna knottror synads på Alu-
nen, när hon stelnat, är godt tekn
I detta Kär star Luttern i fulla 5 dyg el:r
6 on somaren, men 4 om winteren, under härd-
ken tid en hinna sätter sig deröfwer, ok åter
deröfwer en skorpa af alun, i hwilken, när
man tror det är tid, man bryter hol med fingret
ok tager up de sina spitsar af Alun som sätt sig.
Så långe man ser at der grack intet gröt
sätter
sätter sig i ändan af dessa spitsar, må Littern
stå; Men så snart det grona sig wisar, mäste
Te Brukje eller Luten ösas af, hwilken
blles in i Sumpen ibland din Butterlänge
at fölla pannorna med, ok alinen eller
Soffianen
Dus wachasmehl, som det egentel: kalles
hwilket satt sig, måste läggas i en tinma ok
häl thuttar med rent hatn ok omröras, or
slås såda in i det ena hörnet eller den ena
ändan af et aflångt kar eller en tima Et
et Badkar, så at watnet kan rinna af gedi
den andra ändan. Ok står Miolet har tillor
det blir torrt, warende nu alunen tämel:n
hwit ok i gröfre korn, återstående allenast at
gifwa Jenne Des wäxt, eller bringa henne
i stora ok fina stycken
Detta Jer på följande sätt, hwarwd kan
närkas at som till alumens Skärande ok sat-
fand
197.
reller saft-
raren