180.
längre än 1 tolls stelna. Så långt kan tålas, men längre må-
ste eldas, ock få de icke så skärpna till, i kring härden.
6:o Härutaf ser man, at hettan är lagom när
1:o Glötet som knappast kan stelna under (5:o) formorna
Ty ehuruwäl sådant redan wid differente drifningar för-
drar olika hetta, så är sådant dock icke drifwarens skull,
detan dependerar aldeles afwärkets art. Ett slags wärke
skulle till exempel gå för kalt med den hetta, som för ett anna
wore lagomt till goddrifning
F: 12.
Så snart ugnen efter abstrüchen så mycket afswalnat, at ma-
kan se sig om uti honom, måste man wara derom angelägen
at wärket kommer uti en god Circulation. Detta skjer wäl nå-
gorlunda af sig sjelf af den orsak, at den närmaste bäljan
näst höllet blåser djupare ned i härden (5 6) än den andra; me-
som bäljorna wid förut skedde drifning, hade kunnat blifwit
andrade, så torde det nu ock behöfwa hjelp. Saken är det, at
wärket ganska makeligen drifwea omkring från blästern
åt höllet, glöthålet ock så alt omkring; ty derigenom befordra
icke allenast wärket till en jamn hetta öfwer alt ock fölg
ackteligen glötning, som eljest om det stodo stilla skulle wid
wind.
i windugnen wara för hett, under formorna för kalt ock så widarn,
utan ock befordrar glötet at wigare komma ut åt glöthålet. Den-
na circulation är sannerlig ganska god; men på Hartzen wår-
dades han ej. Ty deras ugnar woro ej heller så runda.
F: 13.
är nu alstrichen förbi så börjar ock glötet at ej allenast blifwa
bättre ock renare, utan ock at komma starkare, för denskull må-
ste man wara betänkt at wäderbörligen aftappa det samma.
Hwarwid man acktar.
1:o At ej något wärke må utfölja, som i förstone så wisar
sig som wid abstrichen, emedan man ej kan så noga skilja god
sen i början åt i ugnen. Skjer det dock, så tilltäppes glötgatan
meddäfwen härdaska. Detta är, ju längre drifningen avance-
rar mot slutet, desto angelägnare, emedan wärket blir ock
desto rikare. Och äro desse märken när blyet medföljer, neml:
1:o seer blyet ännu lrösare ut än glötet, äfwen som glötet hju-
sare än abstrichen. (S. 10.) 2:o Blyet rinner mera samman-
hängande, men glötet liksom knättrigt, sandaktigt ock röjer
sig under glötet, framrinnandes då det andra står stilla.
13:o När randen går in i glötgatan. Detta är ganska re-
marqvabel sak ock hwaraf drifwaren när drifningen kom-
mit
181.