Show/hide image

182.

mit sig i god gång, rättwäl kan märka om wärket medföljer

eller ej, ock är dermed så beskaffadt at sjelfwa wärkblyet ock

glötet formorar emot circulationen (5 12) en rand, som of-

ta står långt ut på härden, ock då ej märkes; men alt som glö-

tet förminskar, kommer närmare till glötgatan ock ser el-

jest med sin swäfning intet annorledes ut, än den man ser

wara emellan sött ock salt watten, då det förra faller in-

i det senare, såsom jag ofta sedt wid söder sluss i Stockholm;

men denna randen är ock så liten at man utan desto bätter,

påaktning, icke kan se den samma, eller ock lätt confunderas

med rand ock skillnad, som man ser kring hela hården, emel-

lan glötet ock bly, med det swarta glötet, som står wid bräk-

darne, ock det röda som flyter ofwanpå ock så widare. Ty

denna randen är ej ofwanpå Furfacen af härden någon skil-

nad emellan blyet ock glötet, emedan glötet ändå intager

största surfacen af framhärden, utan under, så at thetta

wecket eller randen då allenast kan synas när hården

gjer starkast glöt ock fölgakteligen när starkast rinner

men ej i begynnelsen eller mot slutet då flytningen är li-

ten, ej heller när glötgatan är tillsluten. När nu denno

rand spelar jämt 2 à 1 1/2 toll från härdranden förbi glötgs

tan

tan på sned emot blästern, så kommer ej blyet ut; ock har jag sedt

denna rand 4 à 1/2 timma beständigt gå, utan at glötgatan behöf-

men kom-

wer täppas, om icke för andra orsaker,

i mer denna rand i gatan, så följer blyet med, då man straxt,

men hälst förut tilltäpper gatan, emedan då redan nog af

lappadt eller gatan skurit sig för djupt eto ( ) men antin-

gen glötet ser mörkare eller rödare ut, som inrinner i gå-

tan, det behöfwer man ej frugta före.

2:o Efter som glötet gjerna upskjärer glötgatan eller rän-

nan deri glötet utrinner utur ugnen, så måste man straxt

ifrån begynnelsen af drifningen, sedan afdraget är förbi-

så anlägga en gåta, at man äfwen kan hafwa rum för den

andra, det är at de i glöthålet wäl kunna stå hwarannan

till en finger nära, men inåt ugnen divergera från hwar-

annan. Enär nu glötet så djupt nedskurit at man ser bly-

at snart wilja följa med, så slås den samma igen ( ) ock

den andra upskrapas med glötjernet då glötet utrinner

högre upp, än i den igenslagne, ock så alternerar man som

nödigt fordras. men när drifningen lider till slut är en

glötgata tillräckelig, ock den samma wwrider man då

gerna på sida af blicket, så at wärket ej så lätt må kun-

na

183.