182.
mit sig i god gång, rättwäl kan märka om wärket medföljer
eller ej, ock är dermed så beskaffadt at sjelfwa wärkblyet ock
glötet formorar emot circulationen (5 12) en rand, som of-
ta står långt ut på härden, ock då ej märkes; men alt som glö-
tet förminskar, kommer närmare till glötgatan ock ser el-
jest med sin swäfning intet annorledes ut, än den man ser
wara emellan sött ock salt watten, då det förra faller in-
i det senare, såsom jag ofta sedt wid söder sluss i Stockholm;
men denna randen är ock så liten at man utan desto bätter,
påaktning, icke kan se den samma, eller ock lätt confunderas
med rand ock skillnad, som man ser kring hela hården, emel-
lan glötet ock bly, med det swarta glötet, som står wid bräk-
darne, ock det röda som flyter ofwanpå ock så widare. Ty
denna randen är ej ofwanpå Furfacen af härden någon skil-
nad emellan blyet ock glötet, emedan glötet ändå intager
största surfacen af framhärden, utan under, så at thetta
wecket eller randen då allenast kan synas när hården
gjer starkast glöt ock fölgakteligen när starkast rinner
men ej i begynnelsen eller mot slutet då flytningen är li-
ten, ej heller när glötgatan är tillsluten. När nu denno
rand spelar jämt 2 à 1 1/2 toll från härdranden förbi glötgs
tan
tan på sned emot blästern, så kommer ej blyet ut; ock har jag sedt
denna rand 4 à 1/2 timma beständigt gå, utan at glötgatan behöf-
men kom-
wer täppas, om icke för andra orsaker,
i mer denna rand i gatan, så följer blyet med, då man straxt,
men hälst förut tilltäpper gatan, emedan då redan nog af
lappadt eller gatan skurit sig för djupt eto ( ) men antin-
gen glötet ser mörkare eller rödare ut, som inrinner i gå-
tan, det behöfwer man ej frugta före.
2:o Efter som glötet gjerna upskjärer glötgatan eller rän-
nan deri glötet utrinner utur ugnen, så måste man straxt
ifrån begynnelsen af drifningen, sedan afdraget är förbi-
så anlägga en gåta, at man äfwen kan hafwa rum för den
andra, det är at de i glöthålet wäl kunna stå hwarannan
till en finger nära, men inåt ugnen divergera från hwar-
annan. Enär nu glötet så djupt nedskurit at man ser bly-
at snart wilja följa med, så slås den samma igen ( ) ock
den andra upskrapas med glötjernet då glötet utrinner
högre upp, än i den igenslagne, ock så alternerar man som
nödigt fordras. men när drifningen lider till slut är en
glötgata tillräckelig, ock den samma wwrider man då
gerna på sida af blicket, så at wärket ej så lätt må kun-
na
183.