128.
ge kolbens hals war brun, eller ock brun rök uppgiick med bubblor mittuti,
så grep wattnet sölfret an; Men alt efter som halsen blef hwit, ock
jemwäl röken samt wattnet började at drifwa ej med bubblor nmåte
uti utan på sidorna, som med hwit skum drefs åt en eller annan si-
da, då wattnet jemwäl hade en sjögrön färg; så tog detta förtä-
rande af ock warsilfret förtärt. Nusom detta wattnet som
således förtärt 10 m:r, ännu kunde förtära mera, ock det jemwäl
är nödigt at ej emploijera merskiedwattn, än til skiedningen
nödwändigt behöfwes, på det man sedan må hafwa desto mindre
selfwerrikt wattn at låta öfwergå, så tages dese kolbar ut
ock gjutes deraf på de andra 5 öfriga, ock insättas i dessas ställe
Ee kolb slås jemwäl uti nytt skiedwatn at fälla det samma, på
det sådant må släppa sina feces. kan nu det påslagne brukade
skiedwattnet, ej tilfyllest uplösa solfret, så gjutes det af emedan
det då är saturerat, ock om ibland den bruna guldkalcken ännu sy-
nes någon hwilagtig blandning, som är sölf, så slås mera på tils
alt sölfret är förtärt, men wattnet förwaras til öfwerdrif-
ning. Guldkalcken samlas emedlertid utur 6 eller 7 kolbartil-
sammans uti en, som först medrent wattn upkokas, ock sedan
med dubbelt eller starkare skiedwattn begjutes ock uppkokas,
hwarefter det afgjutes. kalcken utgjutes ock med regnwattn
flere.
Hertgongori en Ressisk diegel rengjöres. Utaf de först i 10 kolbar
samt sedan tilkomme 100 mar
insatte 300 m:r sölfwer, samlades kalcken tilhopait4 kolbar. dingeln
med guldet sättes på glöd i windugn, ock med öfwerlagde kolren-
brännes, tils guldet blifwer gult ock blänkande, ock wäges
till smältning.
Nen det saturerade skiedwattn insättes i nya kolbar, utan
på besmorde, betäckes med hjelmar, hwars halsar räcka in i sto-
ra glasrecipienter, som utom det at de ej straxt förluteras,
äga enliten hals på sidan til lufthål. 12 sådane kolbar få på
en gång rum uti ugnen, ock hwilka med sand fyllas omkring
uti hålet, ända till halsen, som ej är bestruken på det brufnin-
gen må kunna ses, eller till fyllningen, felandes en seibtel
wid pass, ock eldas makeligen derunder, at wattnet småko-
kar. Alt efterhand som det öfwerdunstar, slås utur de öfwer-
blefne saturerade kolbar dertill, ock när sidsta gongen ingje-
tes i kolben lägges tillika et litet stycke talg, som framdeles
skall hindra den starka brusningen. Under små kokning blife-
wer massan ändtel: så tjock at den på en gång, när talgen
swäfwar ofwanpåsen hwit skum med stora mörka bubblor
såsom ögon, gjer sig upp åt ock med sprutande will häfwa sig
upp utur kolbenhalsen. Detta Verbrausen måtte man gif-
a
129.