180.
nen stupar Jenne sedan ok rullar el: wånder
om i handen, så at det ltet stelnar, låter så
kokningen snåningon falla af i droppod på
et span, af hilka dranpar son dömer om koln,
gens art ok styrka. Nänl:, i stållet at de så
långa det koles med Wergkut, blifwa fly tan,
de ok tunna ok icke härdna, så her är ige-
nom Moderluten, at de 3 Lort Id mer ok
mer sätta sig, ok få först of:r sug en hanna
ok sedan en harhat. Man anneri darpa
med fingret ok rifwrer af skorpan, finner man-
då at der äro lilsom små korn eller sand, är
teln at pandn el: lolningen or sturk, ok gu
snorare droppar hordian ok je grofre kornen
tännas, ju stärkare arppenan. Om han ör
giord för stark, löper man hara at kokningen
siuders el:r kastas sig ö:r, eller at at Staiu.
Mel sätter sig till botnen, hwilket ser
na
nare är det farlgeste, emedan det straxt för
däfwer sielfwa pånan. Dock kan man se,
när ten Miolet borgar sätta stg till botnen
dermedelst at stora bladdror stiga up, kola ok
bädra untt uti äfwen som en stärk wottnadea
hwälfwer ok kastor sig, ok inga bladror synas-
i hornen af pånan, då man straxt måste satta
Aine tn, ok ofta strapt lossa pånan, at
ej altssaman na förlons.
om
Man kan ock annar af kolningen se, ahpan-
nan år swar eller stork; år det förra, så ko-
ekor altad kokningen så at bublorne kola ok
så ända gått upot; Men är pånan stark, går
hon så at kokningen lik som hwälfwer ok ka-
stor sig ifrån brädden ok ändan af pånan.
t ok emot Mett uti, liänande oltsa Näctter,
Latne at störka pånan, om hon är för
stog, ok Alenex at förslaga henne, om
181.