166.
samt af flötsens tjocklek. Hwad som samlas af jord eller
leera ock oskickeligsten, tjenar till gatsten ock fyllning
emellan taket ock golfwet i arbetsorterne, dock så at gån-
gar altid hållas öpna till Schachten, ock at på sidorne goda
stenar från tak till såla, innesluta jorden. Således är
här ett ordenteligit grufwe-arbete. Wattnet giör ej syn-
nerlig olägenhet, men om det skulle möta ock ej kunna af-
hållas medelst en orts indrifning efter flötsens stupning
åt djupet; så kan man altid holla sig högre upp. Dessutom
kan ej heller ett Schacht tjena för alt för widsträkt ar-
bets fält i grufwan. Efter de stora stenars fortbringan-
de i grufwan till längre aflägit Schacht blefwo för be-
swärligt, slås heldre ett annat Schacht. Upfordring skjer
med haspel som har ett trämphiul hwaraf kransen med
starka pinnar går ut på båda sidor, at derpå trampas kan.
Instrumenterne hwarmed denne sten ofwan dag tillwär
kas till husbyggnad äro tunga jern, nästan som yxor el-
ler ock andra spetsigare som huggborrar, samt sågar
af allehanda slag. Den klufna ändan i yxan tjenar at
kappa af stycketals bussar, som äro för stora ock måste
bortt.
Akifka Gallmejwärken.
belägne 1 stund från Riksstaden Aken uti Hertigdömet
Umburg wid Allenberg, under namn af
La Calamine.
Detta wärk består nu för tidenli slutet af året 175 2, utaf 9: 10
små dag Schachter, med nära deromkring belägne arbets orter
hwarutur fordringen med handwind skjer i Schachten om
15 à 18 Lo djup, alla belägna uti en art af Altenman, hwilken
efter hand sig formerat, utan ock något egenteligen infall
skjedt, men desse Schachten äga ej någon Communication
eller sammanslag sins emellan.
1:o Inga beständiga eller strykande gångar syntes i detta
berg, utan är det den generela ideen, at gallmeja i större
ock mindre klumpar ligger så wäl blandad med jord ock
åtskillige bergarter, hwilka nedan beskrifwas, som
besynnerligen at wissa klyfter af leera ock stenarter
aldeles terminera det gallmej- fyndiga berget. Dckmärkes
g:o Ack gallmejan hälst finnes blandad uti en röd leer eller
jord art, bonnis kallad, hwilken på torra ställen håller
tig.
167.